Örnsberg 

Örnsberg, som omfattar den västra delen av Aspudden och östra delen av Hägersten, är en gammal industrimiljö som under 1900-talets första hälft bebyggdes med tidstypiska flerbostadshus i funktionalistisk- och folkhemsinspirerad arkitektur. Den välbevarade 1930–40-talsarkitekturen och den gröna stadsplanen ger än idag området en trivsam, familjär och historisk karaktär. Miljön har bedömts vara särskilt kulturhistoriskt värdefull av Stockholms stadsmuseum.

Historia

Namnet Örnsberg kommer från ett gammalt torp som låg vid Örnsbergsviken (nuvarande Högerstenshamnen), som ägdes av Nils Öhrn. I slutet av 1800-talet utvecklades miljön till ett industriområde i samband med att Olsson & Rosenlunds AB köpte marken och etablerade sågverk, snickeri, tegelbruk, varv samt arbetarbostäder i anslutning till fabriksområdet. På 1920-talet drabbades tegelbruket av en eldsvåda som totalförstörde det äldre torpet och många andra byggnader. Bruket byggdes upp igen och var i drift fram till 1930-talet. Området där lertaget legat styckades därefter upp och blev början till det nuvarande industriområdet i Örnsberg. På 1930-talet stängdes även sågen men snickeriet och brädgården blev kvar fram till 1980-talet.

Tidstypisk funkisarkitektur och hus i park

Under 1930-talet kom Olsson & Rosenlund AB att uppföra nya arbetarbostäder utmed Hägerstensvägen, bl a på Hägerstensvägen 181–187. Arbetarbostäderna kom att utformas som smalhus i funktionalistisk stil och innehöll framför allt mindre lägenheter. Smalhusen var avsedda att fungera som funktionella minimibostäder som var billiga att bygga och att bo i. Den smala hustypen innebar att det gick att bygga små lägenheter med fönster åt minst två håll, vilket gjorde bostäderna ljusare än smålägenheterna i innerstadens äldre byggnader. Huskropparna placerades som fristående lameller enligt ”hus i park-idealet” med gott om grönska mellan huskropparna. Byggnaderna gavs en tidstypisk funktionalistisk gestaltning präglad av enkelhet och geometriska former. Det arkitektoniska uttrycket blev avskalat med släta fasader utan onödiga ornament och flacka pulpettak. Med tiden uppfördes ytterligare lamellhus i området, även de präglade av de funktionalistiska idealen. Många av byggnaderna ritades av arkitektkontoret Ancker, Gate, Lindegren som satt tydlig prägel på Örnsberg.

Folkhemsarkitektur

Under 1940–1950-talen fortsatte förtätningen och ytterligare flerbostadshus uppfördes i området för att råda bot på bostadsbristen. Bebyggelsen som uppfördes nu kom i huvudsak att bestå av fristående lamellhus med mycket naturlig grönska mellan husen. Arkitektoniskt var det nu folkhemsidealen som kom att prägla bebyggelsen – ett stilideal som innebar en uppluckring av den strikta funktionalistiska stilen. Arkitekterna började återigen snegla mot äldre hantverkstraditioner och det skedde en viss tillbakagång till en mer traditionell arkitektur. Byggnaderna utformades med putsade fasader, flacka sadeltak och omsorgsfullt utformade entréer med portar av ädelträ.

Rekordårsboom

Under de så kallade rekordåren på 1960–1970-talet förtätades Örnsberg ytterligare, bland annat med ett antal lamellhus av tegel vid Junkergatan. På den plats där Olsson & Rosenlunds arbetarbostäder tidigare hade legat (vid Gösta Ekmans väg) uppfördes ett antal höga skivhus.