Fruängen - Stadshem
logotype

Fruängen 

Fruängen är en av de så kallade tunnelbanestäder som växte fram under 1950–1960-talen för att lösa den svåra bostadsbristen och avlasta stadskärnan. Stadsdelen är präglad av folkhemstidens ideal vad gäller såväl stadsplan som arkitektur och bevarar än idag sin lugna småstadskaraktär. Tros sentida förändringar är flera av bostadshusen välbevarade och bidrar till en trivsam miljö.

 

Historik

Fruängen var långt in på 1900-talet en ren jordbruksbygd med torp och gårdar. Namnet kommer från torpet Fruängen som låg under Västberga gård (idag rivet). Miljöns agrara karaktär kom att förändras drastiskt med start på 1950-talet. Vid denna tid rådde svår bostadsbrist och trångboddhet i Stockholm. För att råda bukt på detta planerades och anlades flera nya stadsdelar, så kallade tunnelbanestäder. När tunnelbanan byggdes ut köpte Stockholm samtidigt stora markområden längre ut från stadskärnan där nya stadsdelar kunde växa fram. En av dessa nya tunnelbanestäder var Fruängen.

 

Marken köptes av Stockholms stad år 1937, men det kom att dröja till början av 1950-talet tills en stadsplan hade upprättats av arkitekt Göran Sidenbladh. Enligt efterkrigstidens stadsplaneideal utformades Fruängen med en långtgående trafikseparering mellan gående och biltrafik. Byggnaderna grupperades kring stora gårdar med mycket grönska och bevarad naturmark. Inom stadsplanekonsten inspirerades man av engelska så kallade ”new towns” och ville skapa förorter som kompletterade stadskärnan och minskade långa pendlingsavstånd mellan bostaden och arbetet genom att integrera arbetsplatser, bostäder och centrumfunktioner – så kallade ABC-städer. I anslutning till Fruängens tunnelbanestation uppfördes därför ett för tiden modernt affärscentrum och kring detta bostäder för drygt 8 000 invånare. Centrumanläggningen utformades med låga affärs- och kontorshus placerade längs ett bilfritt affärsstråk och mitt i anläggningen placerades tunnelbanestationen. Förutom butiker fanns även bibliotek och läkarmottagning. Enligt tidens ideal markerades stadsdelscentrat med ett höghus, i detta fall ett åtta våningar högt skivhus ritat av arkitekten Åke Östin.

 

I Fruängen kom bostadshusen att bestå av såväl smalhus som punkthus liksom några karakteristiska svängda lamellhus. Bebyggelsen fick en utformning präglad av folkhemsarkitekturen med fasader av tegel eller puts, tegeltäckta sadeltak och omsorgsfullt utformade entréer med portar av ädelträ. Byggherre för en stor andel av husen var Riksbyggen. Ett av punkthusen på Ellen Keys gata 37 gavs en ovanlig triangulär planform, det så kallade Triangelhuset. Byggnaden uppfördes 1955 efter ritningar av den tyske arkitekten Werner Taesler. Den är grönklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att den bedöms vara särskilt kulturhistoriskt värdefull. I den östra delen av Fruängen finns även ett område med parhus och kedjehus uppförda under 1960-talet.