Södermalm 

Södermalm är en stadsdel med lång och spännande historia, något som tydligt avspeglas i dess historiska atmosfär och stora blandning mellan gammalt och nytt. Idag är det en central och trendig stadsdel, men så har det inte alltid varit. Dess historia hör i första hand samman med arbetarklassen och långt in på 1800-talet var stora delar av Södermalm fortfarande landsbygd. På Södermalm hittar du idag allt ifrån gamla avrättningsplatser och enkla träkåkar till pampiga stenhus från såväl 1600–1700-talen som från 1800-talet och sekelskiftet 1900. Den arkitektoniska variationen är stor och dessutom bjuder stadsdelen på vackra landskapsrum och vattenmiljöer. Högt ovanför Riddarfjärdens vatten reser sig exempelvis Mariaberget, en viktig del av Stockholms silhuett och ett unikt stenstadsparti från 1700-talet. Södermalm är utpekad som riksintresse för kulturmiljövården till följd av sina höga kulturhistoriska värden och flera av de äldre byggnaderna har klassats som särskilt kulturhistoriskt värdefulla av Stockholms stadsmuseum – som också har sina lokaler på just Södermalm.

Historik

Stockholm började växa fram på den lilla ön Stadsholmen (dagens Gamla stan) och redan på medeltiden började människor bosätta sig på Södermalm. På 1300-talet uppfördes Maria Magdalena kapell på den plats där kyrkan ligger idag. Till en början var dock bebyggelsen gles och Södermalms huvudsakliga funktion var att ge bete till borgarnas boskap. I slutet av 1500-talet började bebyggelsen tätna något med enklare bebyggelse i de norra delarna av Södermalm.

1600-talet

Under 1600-talet ökade Stockholms befolkning avsevärt och det beslutades att staden skulle regleras enligt en stadsplan med rätvinkligt gatunät. Stadsplanen omfattade Södermalms nordligaste delar och innehöll två stora huvudgator – Götgatan och Hornsgatan. De övriga gatorna drogs parallellt eller vinkelrätt i förhållande till huvudgatorna. Bebyggelsen utgjordes fortfarande i huvudsak av timrade byggnader, men även ett antal stenhus. Än idag finns rester av 1600-taltes stenhusbebyggelse kvar, bl a på Hornsgatan 4 i en byggnad som uppfördes på 1640-talet för vinskänken Hans Marschalck och idag är ett av Södermalms äldsta och bäst bevarade stenhus från 1600-talet. År 1656 påbörjades byggandet av Katarina kyrka, efter ritningar av arkitekten Jean de la Vallé.

1700-talet

Stockholm drabbades av stadsbränder vid flera tillfällen under 1600- och 1700-talen. För att förhindra detta infördes regler som bl a innebar att trähus endast fick uppföras i en våning. Stenhus var säkrare ur brandsynpunkt. Under 1700-talet uppfördes ett stort antal stenhus i de norra delarna av Södermalm och utmed Götgatan, varav många finns kvar än idag. Men det var dyrt att uppföra stenhus. Vid sidan av stenhusen uppfördes även flera områden med trähusbebyggelse, varav många finns kvar än idag – bl a i Vitabergsparken och på Mäster Mikaels gata. Husen, som byggdes i strid med rådande byggnadsordningar, uppfördes som bostäder åt bl a hantverkare och placerades på bergen i stadens utkant. Trähusbebyggelsen består av små timrade bostadshus, många från 1700-talets första hälft.

År 1723 härjades området kring Katarina kyrka av en våldsam eldsvåda som bara enstaka byggnader klarade sig ifrån. Efter branden uppfördes tre borgarhus i trä på sydsidan av Mäster Mikaels gata och i närheten även den Rutenbeckska gården. Här kom snart en stadsmiljö att växa fram med en blandning av bostadshus och fabrikslokaler. Än idag kan du vandra utmed Mäster Mikaels gata och Fjällgatan och uppleva den ålderdomliga karaktären med små träkåkar och stenhusbebyggelse med terrasserade trädgårdstomter och få en känsla av bostadsförhållandena på 1720-talet.

Även dagens bebyggelse på Mariaberget är till största delen stenhus som uppfördes efter en brand under 1700-talets andra hälft. I slutet av 1800-talet byggdes stora delar av denna bebyggelse på med en eller flera våningar och nya tidstypiska byggnader med tinnar och torn tillkom. Berget utgör än idag ett unikt stenstadsparti från i huvudsak 1700-talet och utgör ett dominerande inslag i Stockholms stadsbild. Vid Bastugatan finns fortfarande några gamla träkåkar omgivna av trädgårdar, men i övrigt domineras området av stenhus av varierande ålder.

1800-talet

Vid 1800-talets början var det egentligen bara Gamla stan och de inre delarna av malmarna som utgjorde en tät stenstad. Stora delar av malmarna, så även Södermalm, var fortfarande glest bebyggda med en lantlig karaktär. Trots att de återkommande stadsbränderna medfört bestämmelser om att trähus inte fick uppföras högre än en våning på Södermalm så var småskalig trähusbebyggelse fortfarande mycket vanligt.

I industrialiseringens fotspår flyttade allt fler människor in till staden och det uppstod ett skriande behov av bostäder – Stockholm behövde växa.  År 1866 tog Albert Lindhagen fram ett förslag till gatureglering av Stockholms malmar. Stadsplanen var utformad med slutna kvarter inordnade i ett rätvinkligt planmönster som bröts av långa och trädplanterade esplanader, torg och platser. Nu växte Södermalm snabbt med stenstadsbebyggelse och hyreslägenheter för huvudsakligen arbetarklassen. Gatufasaderna i de nya hyreshusen ägnades stor arkitektonisk omsorg medan gårdsfasaderna och gårdshusen fick ett väsentligt enklare utförande. Vid sidan av bostadshusen uppfördes även offentliga byggnader, däribland Södra Teatern som stod klar 1859. På 1880-talet hade bebyggelsen nått ned till Skånegatan samt Ringvägen i väster. Nere vid Söder Mälarstrand uppfördes Mariahissen i mitten av 1880-talet. Stenstadens flerbostadshus fortsatte därefter att breda ut sig över Södermalm. Likaså tillkom flera parker. ”Hvita berget” började ordnas som park år 1888 och även den gamla egendomen Tanto omgestaltades till Tantolunden.

1900-2000-tal

Under 1900-talet fortsatte stenstaden att breda ut sig med alla sina arkitektoniska stilar – från den böjande jugendarkitekturen, den tunga nationalromantiken och den lätta 20-talsklassicismen. I början av 1900-talet förekom fortfarande småskalig trähusbebyggelse i kvarteren kring Folkungagatan, men denna kom successivt att försvinna kring sekelskiftet då den nuvarande stenstadsbebyggelsen uppfördes. 

På 1930-talet beslutade Stockholms stad att uppföra ett stort medborgarhus på Södermalm och år 1939 stod byggnaden klar (dagens Medborgarplatsen). Under 1930–40-talen uppfördes nya bostads- och affärshus på flera håll i stadsdelen, bl a söder om Ringvägen. Södermalm har därefter fortsatt att förtätas och växa med nya områden.