K-märkt 

”K-märkt” är ett begrepp många känner till, men vad innebär det egentligen? Själva begreppet nämns inte i någon lag, utan det är ett folkligt uttryck snarare än en juridisk term. Att en byggnad är K-märkt syftar på att den har någon typ av kulturhistoriskt skydd. Det finns några olika typer av kulturhistoriskt skydd och byggnader kan skyddas i olika hög grad. För vissa kanske endast få förändringar kan tillåtas medan det för andra kan vara ok att förändra så länge det görs varsamt. De kulturhistoriska värdena ska dock inte ses som ett hinder, utan som en tillgång som bidrar till såväl boendekvaliteten som bostadens värde.

Byggnadsminnen

Det allra starkaste skyddet som en byggnad kan förses med är byggnadsminnesförklaring enligt kulturmiljölagen (KML). I dagsläget finns det drygt 2000 byggnader i hela landet som förklarats som byggnadsminnen. Beslut om byggnadsminnesförklaring fattas av länsstyrelsen, vilka också utformar särskilda skyddsbestämmelser som beskriver vad som är skyddat och hur detta skall vårdas. Här kan till exempel regleras att man inte får förändra byggnadens exteriör, planlösning, göra ingrepp i stommen eller den fasta inredningen utan tillstånd från Länsstyrelsen. Vid ombyggnader av byggnadsminnen måste tillstånd sökas hos Länsstyrelsen. De kan även kräva att projektet följs av en byggnadsantikvarie. Kom ihåg att man kan söka byggnadsvårdsbidrag hos länsstyrelsen för antikvariska överkostnader.

Alla byggnadsminnesförklarade byggnader finns med i Riksantikvarieämbetets databas ”Bebyggelseregistret”. Där hittar du information om de skyddsföreskrifter som gäller samt även beskrivningar av byggnaden och dess kulturhistoriska värden. Du kan självklart också ta kontakt med Länsstyrelsen för mer information.

Vem som helst kan skriva till länsstyrelsen och begära att en byggnad förklaras som byggnadsminne. Om byggnaden bedöms som mycket värdefull och välbevarad kan en byggnadsminnesförklaring bli aktuell.

Plan- och bygglagen

Med hjälp av Plan- och bygglagen (PBL) kan särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skyddas genom q-märkning i kommunens detaljplaner. I detaljplanen anges då vilket skydd som avses med beteckningen ”q”. Detaljplanen kan ange att byggnaden inte får rivas, att det ställs särskilda krav för t ex fönsterbyten eller andra exteriöra och interiöra åtgärder. I bygglovsärenden kan kommunen kräva att en ombyggnad av en byggnad som är q-märkt ska föregås av en antikvarisk förundersökning och att ombyggnaden sen följs av en antikvariskt sakkunnig kontrollant.

De flesta kommuner har också ett kulturmiljöprogram eller bevarandeprogram, i vilket särskilt värdefulla miljöer och byggnader pekas ut. Trots att en byggnad saknar skydd i detaljplan kan kommunen vid en bygglovprövning, om byggnaden finns med i bevarandeprogrammet, kräva att en förändring ska föregås av en antikvarisk förundersökning eller att det behövs ett antikvariskt utlåtande.

Det finns ett antal paragrafer i PBLs 8:e kapitel som är bra att känna till som fastighetsägare. Dessa gäller oavsett om byggnaden i fråga är skyddad i detaljplan eller ej:

13 § ”En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.”

Ansvaret att uppfylla detta krav ligger på fastighetsägaren, oavsett om huset har något formellt skydd och oavsett om åtgärden är bygglovpliktig.

14 § … Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.

17 § Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.

Den 17:e paragrafen innebär att alla förändringar av befintliga hus ska utföras varsamt och ta hänsyn till husets karaktärsdrag och värden. Varsamhetskravet gäller alltid och för alla hus, oavsett ålder. Att vara varsam innebär att bebyggelsens karaktär och värden beaktas när brister ska åtgärdas eller nya funktioner tillföras. Byggnader från olika tidsperioder har olika karaktärsdrag – de är formade av sin tids teknik, regler, ideal och estetik – och det är dessa som varsamheten bl.a. syftar till att behålla. Det kan till exempel handla om takvinklar, färgsättning och fönsterutformning. Att exempelvis byta kulör på din fasad eller byta ut äldre fönster är inte alltid bygglovspliktigt men kan innebära en ovarsam ändring, vilket alltså inte är tillåtet enligt PBL. Här har du som fastighetsägare ansvar att se till att den förändring du vill genomföra uppfyller varsamhetskravet.

Riksintressen

Byggnader kan ingå i områden av riksintresse för kulturmiljövården enligt Miljöbalken. Ett riksintresse är en miljö som har få eller inga motsvarigheter i regionen och landet. På grund av detta är den värd att skydda ur ett nationellt perspektiv. Det är en signal om att det här finns så höga värden att kulturmiljön har företräde i samband med planeringen av olika typer av förändringar. Om ditt hus ligger inom riksintresse för kulturmiljövården kan kommunen i samband med ett bygglovärende kräva antikvarisk medverkan. Via länsstyrelsens hemsida kan du lätt ta reda på om din fastighet ligger inom något riksintresseområde, se länk nedan.

Varför får jag inte göra som jag vill?

Sedan många år är de kulturhistoriska aspekterna inarbetade i samhällsplaneringen. Därför kan man exempelvis få höra talas om kulturhistoriska värden när man planerar en ombyggnad eller större renovering, t ex vid bygglovprövningen. För en privatperson kan det upplevas som restriktioner, något man ”får” eller ”inte får” lov att göra. Men avsikten med de olika kulturhistoriska skydden är inte att stoppa alla typer av förändring, utan istället att se till att man funderar igenom sina åtgärder så att de samspelar med de historiska värdena som byggnaden har. Byggnader har alltid förändrats och kommer fortsättningsvis att göra det. Grunden är självfallet att det är tillåtet att ändra. En förändring behöver inte per definition leda till en minskning av det kulturhistoriska värdet. Lika lite behöver varsamhet innebära att något ska bevaras just som det är – det handlar om hur åtgärderna utförs.

Om du äger en byggnad som är försedd men någon typ av kulturhistoriskt skydd, eller som är upptagen i kommunens bevarandeprogram är det alltid en god idé att i god tid kontakta en byggnadsantikvarie för råd. Idag finns ett flertal byggnadsantikvariska konsultfirmor. Du kan även kontakta stadsmuseets antikvarier för en konsultation.

Antikvariskt sakkunnig kontrollant

Vid bygglovprövningen gör byggnadsnämnden en bedömning av huruvida byggherrens förslag till kontroller är tillräcklig för att säkerställa samhällets krav. Om kulturvärden berörs och det saknas tillräcklig kompetens kan nämnden kräva att en certifierad antikvarisk sakkunnig anlitas av byggherren. Byggnaden behöver inte vara skyddad för att byggnadsnämnden ska kunna kräva detta, utan enbart bedömd som kulturhistoriskt värdefull. Det kan exempelvis handla om att stadsbyggnadskontoret vid en balkongbyggnation på ett äldre hus vill säkra att balkongens utseende blir tidstypiskt. Den antikvariskt sakkunnige kontrollerar att samhällets krav på varsamhet uppfylls. Den sakkunniga ska vara certifierad. Om du är i behov av en sakkunnig antikvarie så har Boverket en lista på sin hemsida. www.boverket.se

Antikvarisk kontrollplan

Till det tekniska samrådet kan kommunen kräva in en antikvarisk kontrollplan. Planen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskilda fallet och ha en utformning och detaljeringsgrad som behövs för att säkerställa att kraven på varsamhet uppfylls. Kontrollplanen upprättas av den antikvariskt sakkunnige. Vid ett fönsterbyte kan en antikvarisk kontrollplan t ex innehålla kontrollpunkter som anger att nya fönster ska utföras helt i trä med en svanhalsprofil, att de nya fönstren ska vara av korspostmodell, vara sidohängda och utåtgående.

Antikvarisk förundersökning

I samband med en bygglovansökan kan byggnadsnämnden kräva in en antikvarisk förundersökning. Antikvariska förundersökningar innehåller uppgifter om byggnadens historia, dess kulturvärden, kvalitéer och karaktärsdrag. Till detta kopplas en konsekvensbeskrivning som beskriver vilka konsekvenser den planerade ombyggnaden får – och om dessa kan sägas uppfylla kraven på varsamhet och förbudet mot förvanskning. Antikvariska förundersökningar upprättas oftast i samband med större projekt, t ex om en hel fastighet ska byggas om från kontor till bostadsrätter.

Antikvariskt utlåtande

Ett antikvariskt utlåtande kan liknas vid en enklare typ av antikvarisk förundersökning. De innehåller vanligtvis en kort beskrivning av byggnadens historia och värden samt ett utlåtande med avseende på hur den planerade förändringen påverkar byggnadens kulturhistoriska värden. Antikvariska utlåtande upprättas oftast i samband med mindre projekt, t ex kan stadsbyggnadskontoret kräva in ett i samband tillbyggnad av en befintlig villa. Syftet är att få in synpunkter på om tillbyggnaden är möjlig att utföra varsamt.

Länktips

Göteborgs bevarandeprogram
PBL, kunskapsbanken (Boverket)
Infokartan Västra Götaland (riksintressen mm)