Fönster – renovera eller byta? 

Vid ombyggnader, renoveringar och energiförbättrande åtgärder är ofta fönster särskilt utsatta. Allt för ofta byts fönster slentrianmässigt mot nya som inte är anpassade till byggnaden och dess arkitektur. Fönsterbyten som skett under senare år har många gånger förfulat fasaderna. Sedan 1970-talets energikris har vackra originalfönster i trä, som ansetts vara otidsenliga energislösare, bytts ut mot moderna och mer klumpiga fönster utan hänsyn till husets ursprungskaraktär.

Renovera i första hand

Ur byggnadsvårdssynpunkt är det alltid bättre att renovera och komplettera ett gamalt fönster istället för att byta mot ett modernt fönster – även om det moderna fönstret utformas i traditionell stil. Detta eftersom fönstret är en del av byggnadens kulturhistoriska värde, dess arkitektoniska formspråk och även eftersom äldre fönster ofta är tillverkade av mycket god virkeskvalitet – till skillnad från nya fönster. Med en god virkeskvalitet går det ofta att rädda även de till synes mest illa åtgångna fönster åt eftervärlden.

Men är inte gamla fönster energibovar, tänker du kanske nu. Visst spelar fönster en viktig roll för husets energiförbrukning, men de är inte så avgörande som många fönstertillverkare vill göra gällande. Att byta ut gamla fönster för att spara energi är oftast ett dåligt råd. Det finns mer varsamma och kostnadseffektiva åtgärder för att energieffektivisera fönster. Flera studier har de senaste åren visat att gamla renoverade träfönster, där man bytt ut glaset i innerbågen mot lågemissionsglas (sk energiglas), har god värmeisoleringsförmåga.

Inför en fönsterrenovering är det viktigt att göra en besiktning där det bedöms vilket renoveringsbehov fönstren har. Det kan handla om ommålning eller omkittning, att delar av virket i bågen eller karmen byts ut eller att rostiga hörnjärn, beslag och gångjärn byts ut eller behandlas. Tänk på att bevara så mycket originalmaterial som möjligt och att använda dig av traditionella material och färgsystem. I byggnader som är klassade som kulturhistoriskt värdefulla är det en god idé att konsultera en byggnadsantikvarie.

Idag finns också flera skickliga fönsterhantverkare som specialiserat sig på att renovera äldre fönster. Nytillverkade gångjärn och hörnjärn efter gamla modeller finns att köpa i byggnadsvårdsbutiker. Det anordnas även kurser av varierande längd för den som själv vill lära sig renovera fönster.

När ett byte är nödvändigt

Ibland kan dock fönstren vara i ett sådant skick att byte är det enda alternativet. Ofta är fönstren i en fastighet i olika skick beroende på i vilket väderstreck fasaden ligger. Om ett byte trots allt måste ske, räcker det kanske med att något eller några av husets alla fönster byts ut medan övriga renoveras?

I flera äldre hus har dock fönstren sedan tidigare bytts mot nya – ibland klumpiga och rent av fula fönster. Då kan ett byte mot en mer anpassad fönstermodell innebära en stor kvalitetshöjning. Nedan beskrivs ett antal aspekter och frågor som är viktiga att beakta vid fönsterbyte i en äldre och kulturhistoriskt värdefull byggnad.

Nya fönster som kopior av de gamla

Fram till 1970-talet var fönstersnickerierna nätta och ljusinsläppet maximerades. Efter 70-talet har fönstren gått mot allt grövre dimensioner på båge och karm med allt mindre glasyta, vilket har lett till ett klumpigare utseende samt minskat ljusinsläpp. Denna typ av fönster lämpar sig inte i kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Vid alla fönsterbyten är det viktigt att de nya fönstren är väl anpassade till husets arkitektoniska uttryck. Fönstrets indelning och spröjsning påverkar fasaden, som blir öppnare eller mer sluten beroende på antal och storlek hos lufter och spröjs. Därför bör nya fönster utformas med originalfönstren som utgångspunkt vad gäller material, proportioner, hängning, indelning och dimensioner. Under olika stilepoker har fönster utformats på olika sätt – som en del av det arkitektoniska formspråket (se även faktarutan nedan om fönstrens stilhistoria). Ett småspröjsat fönster på ett för övrigt sparsmakat 30-talshus är lika fel som ett ospröjsat enluftsfönster i ett 1910-talshus och gör att fasaden blir motsägelsefull och att huset förvanskas.

Att låta kopiera och nytillverka fönster efter äldre förebild är egentligen inget större problem. Finns det ett originalfönster kvar kan detta fungera som förebild för det nya fönstret och lämnas in till ett snickeri. Viktigt är emellertid att noga föreskriva fönstervirkets kvalitet. Fönster ska tillverkas av kvistfritt kärnfuru och hopfogas på traditionellt sätt utan limning. Profileringen ska överensstämma med förlagan. Om det inte finns några originalfönster kvar att utgå ifrån kan man ofta hitta originalritningar på Stadsbyggnadskontorets arkiv vilka redovisar fönstrens utformning. Även äldre fotografier kan vara till stor hjälp.

Hängning

Fönstrens hängning, dvs hur de är fästa med gångjärn i karmen och sättet de öppnas på, är en viktig del av fönstrets och fasadens karaktär. Äldre fönster var traditionellt sidohängda, men idag finns det en uppsjö olika upphängningsanordningar. Vid ett fönsterbyte är det av stor vikt att den nya hängningen överensstämmer med den ursprungliga. Ett tvåluftsfönster med spröjs som öppnas i nederkanten ger ett kulissartat intryck. Vill man ha ett traditionellt spröjsat träfönster bör man skaffa ett sidohängt.

Fönster kan också vara inåtgående eller utåtgående, vilket har betydelse för fasadens uttryck. Att byta utåtgående fönster, som är placerade långt ut i fasadlivet, mot djupare liggande inåtgående fönster ger fasaden ett annat uttryck än det som ursprungligen avsågs. Rör det sig om en kulturhistoriskt värdefull byggnad kan en sådan åtgärd innebära att de kulturhistoriska värdena förvanskas.

Material

Även om tekniken har gått framåt och aluminiumfönster idag är betydligt känsligare utförda än de var när de började produceras går de inte att jämföra med ett träfönster. Vill man att huset ska ha fönster som ser ut som träfönster är det också bäst att välja just träfönster. Låt dig inte heller lockas av löften om att aluminiumfönstret är ”underhållsfritt”. I praktiken innebär det ofta att det helt enkelt inte går att underhålla och därmed har en begränsad livslängd – detta till skillnad från träfönster som med rätt underhåll kan hålla i flera hundra år.

Utnyttja full bredd på fönsteröppningen

När det gäller montering och infästning av nya fönster bör man alltid sträva efter att anpassa de nya fönstren efter befintligt fönsterhål. Vid många fönsterbyten under senare tid har de nya fönstren monterats med en sk instickskarm utanpå den ursprungliga karmen, varefter glappet som uppstår mellan gammal och ny karm tätas med en mer eller mindre klumpig täcklist. Karmen blir betydligt bredare på bekostnad av glasytan, vilket påverkar fönstrets proportioner och ljusinsläppet på ett negativt sätt. Man bör därför alltid undvika klumpiga instickskarmar.

Traditionellt har fönstrets karm, när det gäller stenhus, murats in i samband med att huset uppfördes, vilket gjort att det har blivit ett naturligt möte mellan karm och fasad som inte behövt döljas med täcklister. Vid ett fönsterbyte är det därför viktigt att de nya fönstren anpassas efter fönsteröppningarna för att undvika stora glipor mellan karm och smyg som måste täckas med någon typ av täcklist. Detta ger, liksom instickskarmar, ett mindre smäckert uttryck. I äldre hus kan öppningarnas storlek många gånger variera över en och samma fasad. Då måste varje öppning mätas upp och de nya fönstren anpassas till sin respektive öppning. Ett litet ställmått mellan karm och fasad är svårt att komma undan – och detta glapp bör i första hand fogas med en bruksfog.

Färgsättning

Färgsättningen är mycket viktig. Inför renovering eller fönsterbyte kan man många gånger skrapa fram de tidigare färglagren och därmed hitta fönstrens ursprungliga kulör. Den ursprungliga färgsättningen bör vara vägledande i att hitta lämplig kulör. Precis som fönstrens utformning i övrigt hänger färgsättningen ihop med byggnadens arkitektoniska uttryck.

De viktiga detaljerna

En viktig detalj i hus uppförda före 1960-talet är profileringen av båge, karm och eventuella spröjs. En medvetet utförd profil ger fönstret ett väl avvägt intryck där dimensionerna upplevs som mindre. De ursprungliga fönstrens profilering bör därför kopieras. Ett modernt fenomen som definitivt sänker en byggnads intryck är sk fuskspröjs, dvs löst utanpåliggande spröjs. Sådana har inget i äldre byggnader att göra.

En annan viktig detalj är fönsterbeslag och gångjärn. På äldre fönster är det alltid eftersträvansvärt att behålla originalbeslag i största möjliga mån. Vid byte finns det både renoverade gamla beslag och nya beslag tillverkade efter gamla modeller att tillgå i byggnadsvårdsbutiker.

Även fönsterglaset är en viktig del i fönstrets utseende. Olika typer av glas har olika ljusreflekterande egenskaper och utseende. Munblåst och draget (valsat) glas har en ojämn yta som ger glasytan ett livfullt uttryck. Idag finns nytillverkat maskindraget s.k. kulturglas att tillgå till rimligt pris, vilket kan kombineras med ett lågenergiglas.

Behöver jag söka bygglov?

Om en åtgärd innebär att en byggnads utseende avsevärt påverkas måste du söka bygglov för att utföra åtgärden. Faktorer som spelar in om ett fönsterbyte är bygglovpliktigt är bl a:
– vilket hus det gäller, d.v.s. om det är ett äldre hus, om det har fönster i originalskick eller om det är klassat som kulturhistoriskt värdefullt.
– om ändring ska ske av material, indelning av lufter, hängning, dimensioner och/eller profiler.

Vid fönsterbyte i kulturhistoriskt värdefulla byggnader är det en god idé att i ett tidigt stadie konsultera en byggnadsantikvarie. I samband med bygglovprövning eller bygganmälan kan byggnadsnämnden komma att kräva ett antikvariskt utlåtande och kontrollplan i syfte att säkerställa att åtgärderna utförs varsamt utan att förvanska fasaden.

Fönstrens stilhistoria i korthet

Under 1800-talet var T-postfönster och korspostfönster mycket vanligt förekommande. Glaset var blåst och fönstren hade oftast utåtgående enkelbågar med lösa innanfönster som sattes i på vintern. Med jugendstilen och nationalromantiken vid 1900-talets början fick spröjsen ett stort genomslag. Spröjsarna placerades tätt och skapade små rutor i de övre bågarna. Fönstren målades ofta i engelskt rött, grönt eller ockra. På 1920-talet blev spröjsade tvåluftsfönster med mittpost vanliga. Fönsterbågarna målades vita, gröna eller rödbruna. Vid funkisens intåg på 1930-talet utformades fönstren istället med breda lufter och stora glasytor i planglas utan spröjs. Ny teknik gjorde det möjligt att placera fönstren över hörn och allt från en- till treglasfönster förekom. Fönstersnickerierna var smäckra utan större profilering och färgerna var desamma som på 20-talet. Kring 1900-talets mitt var fönstren stora och kvadratiska och saknade ofta helt profilering.

Vill du veta mer kan du läsa Riksantikvarieämbetets skrift ”Fönster, historik och råd vid renovering”.