1960-tals dröm på Norra Guldheden

Det hör inte till vanligheterna att en stor 1960-talsvåning belägen högt upp på Norra Guldheden finns ute till försäljning. Vi på Stadshem är väldigt glada att få förmedla bostaden och ville gärna få en extra pratstund med säljarna Sara och Gustav för att få veta mer om detta unika och speciella boende. 1960-tal och en stor våning på Norra Guldheden låter, som nämnts, inte bekant och det har med all säkerhet att göra med att det är det enda 1960-talshuset i stadsdelen jämte att de stora våningarna och charmen gör att man kan och vill bo kvar länge.

Den här fastigheten var byggherre Ernst Järnfelts sista verk och därför ville han bara använda högklassiga material såsom teak och italiensk marmor. När huset, som ritades av arkitekt Kjell Ödeen, stod färdigt var hyrorna här de högsta i hela Göteborg. Inte minst tack vare att bostäderna var inredda med en mängd detaljer som normalt inte fanns ens i de mest påkostade våningarna inne i stan. Byggherre Järnfelt flyttade själv in med sin familj i lägenheten högst upp i huset.

Sara och Gustav, vad var det ni föll för när ni köpte våningen på Reutersgatan 4?
Hösten 2014 bodde vi och vår son, då nyss fyllda två år, i en mindre funkisvilla i Skövde. Vi hade sedan en tid funderat på att flytta till Gustavs uppväxtstad Göteborg. Vi var ganska öppna för olika boendeformer men också inställda på att det skulle ta ett tag att hitta rätt. Eftersom vi båda arbetar som läkare, letade vi i första hand efter boende på rimligt avstånd från Sahlgrenska sjukhuset.
En helg i oktober var vi på besök hos Gustavs föräldrar här i Göteborg. Vi hade bara tittat på ett radhus och en lägenhet innan vi tog en snabb titt på den här lägenheten en söndagseftermiddag, strax innan tåget hem till Skövde skulle gå. Vi visste efter 30 sekunder att det var här vi skulle bo. Eftersom lägenheten vid tillfället var obebodd, var den ganska sparsamt möblerad och i behov av viss renovering. Med de ljuvligt stora fönsterpartierna och de gedigna och påkostade materialen – marmor, koppar, tegel och massivt trä – hade lägenheten världens potential! Att lägenheten dessutom är helt insynsbefriad, härligt tyst och liksom upphöjd ovan stadens brus, samtidigt som den har ett fantastiskt läge med närhet till allt, inte minst till goda kommunikationer via Wavrinskys plats, avgjorde saken.

Ert hus är byggt 1963, det enda 1960-talshuset på Norra Guldheden. Vad ser ni som 1960-talsarkitekturens styrkor?
I sin bästa form är 1960-talsarkitekturen rymlig och stram men samtidigt varm och inkluderande. De flesta har väl sett den utomordentliga TV-serien ”Vår tid är nu”? Där har Tova Magnussons karaktär, politikern Britt Gahn, ett fantastiskt hem med tidstypisk form och inredning. Vem vill inte bli hembjuden dit på middag?

Norra Guldheden blev en av Sveriges första så kallade grannskapsenheter, man ville skapa en vi-känsla. Hur skulle ni säga att grannskapskänslan är?
Vid Guldhedstorget finns närbutik och annan kommersiell service, såsom sushirestaurang, fruktaffär och blomsterhandel, medan det vid Dr Fries torg finns ett fint bibliotek, ett litet apotek m.m. Vi upplever Guldheden som en liten ”stad i staden” eftersom det är en relativt välavgränsad stadsdel med en egen identitet. Grannskapskänslan här är fortfarande stark och den har en positiv klang.

Vad har ni för tankar kopplat till folkhemsdrömmen, i vars anda en stor del av Guldheden kom till?
Det är lätt att förstå att Guldheden byggdes utifrån idén om att alla människor ska bo bra och på den plats där de lever kunna tillfredsställa såväl sociala som materiella behov. Det faktum att de flesta bostäder i området utgörs av två- och trerumslägenheter avspeglar tanken om att detta var den standard man från politiskt håll bedömde att många familjer behövde. Så vitt vi vet är det bara i vårt hus som lägenheter med mer än fyra rum och kök återfinns på Norra Guldheden.

Finns det något inom arkitektur, boende och byggnadsvård ni vurmar lite extra för?
Generellt är vi båda svaga för allt som lyckas kombinera tilltalande estetik med god funktion. Vi faller för boenden med historia och karaktär, samtidigt som vi inte vill leva i ett museum. Varsam anpassning till de boendes aktuella behov är en nödvändighet för att platsen ska leva och inte bara vara skådebröd. Sara är förtjust i äldre porslin och keramik, medan Gustav faller pladask för gamla fina fönster.

Vad blir er nästa boendeform?
Efter att vi fick vårt tredje barn i maj förra året började vi, med viss sorg i hjärtat, känna att vi var på väg att växa ur lägenheten. Skulle gästrummet nu bli ännu ett barnrum? Saras föräldrar bor en bit härifrån och när de, eller andra mer långväga gäster, kommer och hälsar på finns behov av extra sovplatser. Dessutom har längtan efter en trädgård sakta smugit sig på. Nästa boende blir en stor 1960-talsvilla med både trädgård och gott om plats för övernattande gäster. Vi kan inte släppa taget om 1960-talet!

Länk till bostadsannonsen här