På dagarna doftar det nybakat och nymalet kaffe längs kvarterens trottoarer. Många börjar morgonen på Odette eller Gerd, fortsätter till Byggfabriken för att botanisera bland linoljefärger, fönsterhakar och beslag – eller svänger in på Alvar & Ivar för en frasig fralla och en stunds andrum. Blommor hämtas hos Prinsgatans blomsterhandel, där säsongens snitt samsas med krukväxter i drivor. Och på Dirty Records serveras god mat och utvald öl i en avslappnad miljö där skivbackar, samtal och service möts över borden.

Restaurang- och kafélivet är en självklar del av området. Här samsas franska galetter på Creperiet med italiensk vardagsmat och ståespresso på Bar Italia, och när sötsuget slår till finns alltid en kula pistage eller sorbet att hämta hos Råda Gelato. På Hagabions café är stämningen som hemma – personligt, avskalat och fullt av människor från alla håll. Här serveras vällagad mat och goda viner till rimliga priser, i ett hus där kulturen alltid finns med i bakgrunden.

Långgatorna hör till Göteborgs mest karaktärsfulla stråk, och Andra Långgatan är kanske den mest egensinniga av dem alla. Här samsas bokhandlare med barer, tatueringsstudior med pubar, och kebabhak med hamburgarställen där ölen flödar och stämningen är familjär. Gatan rymmer något av stadens allra mest brokiga själ – lite ruffig, alltid välkomnande och full av liv. På uteserveringarna är samtalen högljudda, musiken alltid närvarande, och det finns få platser i stan där det är lättare att känna sig hemma, oavsett vem man är. Här lever kvällarna länge – men också vardagen, med små butiker, frisörer och kaféer där stammisarna har sina givna platser.

Linnéstaden är också en av de bästa platserna i Göteborg för att handla i mindre skala. Design, vintage, böcker, musik – här hittar man det oväntade, men också det som bara behövs. Mot söder öppnar stadsdelen upp sig mot Slottsskogen, med sina gamla ekar, djurhagar och slingrande stigar. Lite längre bort väntar Botaniska trädgårdens prakt och Änggårdsbergens skogslandskap – och mitt i allt detta: en stadsdel där idéer och rutiner får plats, där vardagen bär på något lite mer och där kvarteren bjuder in till att stanna upp.

Området kring Långgatorna utgjorde redan vid Göteborgs begynnelse en viktig förstad. Här etablerades flera hamnar där timmer lossades och skeppsmaster tillverkades. 1642 stiftades Masthandelskompaniet med privilegier för handel med master, spiror, sparrar, balkar och bräder. Några årtionden senare bildades ett masthuggargille och tidigt kom förstaden att kallas för Masthugget.

1800-talet

Många av de som på ett eller annat sätt hade med hamnarna att göra slog sig ner i närheten. Med tiden uppstod en bebyggelse av enklare trähus och ett antal lyckosamma köpmän lät också uppföra plantage som nyttjades som sommarnöjen.

Under 1800-talet eldhärjades området flera gånger. Detta var en viktig anledning till det planförslag som lades fram 1823. Planen underströk ”nödvändigheten av en sådan reglering af Gator, tomtqvarter och byggnadssätt därstädes, som för framtiden kan aflägsna sådana olyckor”. Detta innebar för det första att bebyggelsen skulle utgöras av grundmurade stenhus och för det andra att fyra långa gator skulle anläggas från öst till väst.

I enlighet med 1866 års omfattande stadsplan började området byggas ut med bostadshus i sten och allmänna byggnader såsom Oscar Fredriks kyrka och brandstationen i kvarteret Briggen. Det dröjde emellertid ända till 1920-talet innan området var helt utbyggt, och den långa utbyggnadsperioden är bakgrunden till den växlande arkitekturen.

Olivedal och Kommendantsängen

På 1860-talet inlöste staden lantstället Olivedal och den del av Älvsborgs Kungsladugård som lydde under dess kommendant. En stadsplan lades fram och i enlighet med den lät man kulvertera Djupedalsbäcken samt lägga ut en ny aveny. Avenyn döptes till Linnégatan och blev med sina breda körbanor och träkantade trottoarer snabbt en av Göteborgs paradgator.

Väster och öster om Linnégatan växte stadsdelarna Olivedal och Kommendantsängen fram. Utbyggnaden började vid Vegagatan där rader av landshövdingehus uppfördes under 1880-talet. Hit flyttade först och främst familjer från arbetarklassen.

Övriga delar började byggas ut 1895 och fram till 1930 växte en tät stenstad fram. Husen byggdes med fem till sex våningar och de närmast Linnégatan betraktades som några av de finaste i staden.