Midsommarkransen - Stadshem Östkusten
logotype

Midsommarkransen 

I Midsommarkransen finns en kombination av stadsmässiga stenhus från 1910-talet i charmig jugendstil och funktionalistiska smalhus från 1930-talet som uppfördes som arbetarbostäder åt de som arbetade vid LM Ericssons ultramodernistiska fabriksbyggnad. Den välbevarade funktionalistiska bebyggelsen betraktas som så värdefull att den pekats ut som riksintresse för kulturmiljövården. Trots att 1700-talskrogen som givit stadsdelens dess namn inte finns kvar råder ingen brist på restauranger, caféer eller butiker. Förstaden ligger nära innerstan och bjuder på grönska och mycket naturmark mellan bostadshusen


Arbetarstaden

Midsommarkransen har fått sitt namn från ett torp och en sedan länge försvunnen 1700-talskrog som hörde till Hägerstens Gård. Gårdens mark såldes år 1901 till AB Tellus som anlade ett tegelbruk. Tegelbruket gick dock i konkurs efter bara några år. Konkursboet köptes år 1907 av bankiren Olof Aschberg genom dennes bolag Nyborgs AB. Tanken var att skapa en förstad med billiga hyreslägenheter. De många nyanlagda fabrikerna och industrierna i Söderort hade skapat ett stort behov av arbetarbostäder. För exploateringen bildades Tellusborgs fastighets AB och AB Förstaden Midsommarkransen. Stadsplanen upprättades av Per Olof Hallman, som också upprättat stadsplanen för Aspudden. Utbyggnaden startade år 1910 och bebyggelsen utgjordes av gedigna och stadsmässiga stenhus i två till fyra våningar utformade i enkel och elegant jugendstil med inslag av nationalromantik. Flerbostadshusen fick en tydlig stenstadskaraktär – lite som stenstadshusen i innerstaden, men mindre. Ritningarna upprättades av välrenommerade arkitekter som exempelvis Albin Brag och Hagström & Ekman. Byggnaderna skulle egentligen bara omfatta två våningar, men för att utnyttja dem maximalt inreddes vindarna och källarvåningarna utfördes förhöjda för att kunna inrymma butiker. Lägenheterna var i regel små och enkelt utrustade med rinnande kallt vatten och WC. Vid denna tid kallades förstaden Tellusborg (efter bolagen Tellus och Nyborg) och namnet Midsommarkransen fick stadsdelen först 1926.

Ganska snart skulle det visa sig svårt att få lägenheterna uthyrda, bl a då hyrorna var lika höga som inne i centrum. När första världskriget bröt ut kom därför utbyggnaden av Midsommarkransen att avstanna. Vid denna tid fanns förutom de nyuppförda flerbostadshusen även ett stort antal industrier utmed Tellusborgsvägen, bl a en pianofabrik, en tvålfabrik och E G Ekstrands snickerifabrik AB.

 

Den funktionalistiska LM-staden

Utbyggnaden av Midsommarkransen återupptogs på 1930-talet. Då hade idealen inom såväl arkitekturen som stadsplaneringen förändrats och kvarteren kom nu att bebyggas med funktionalistiskt präglade flerfamiljshus i form av sk smalhus. Enligt tidens ideal skulle husen placeras fritt i natur och grönska och orienteras för att ge lägenheterna maximalt med ljus och luft. Formspråket blev avskalat med odekorerade fasader och platta eller låglutande tak.

På 1930-talet kom L M Ericsson att flytta sitt kontor och fabrik från innerstaden till Midsommarkransen.  Den nya fabriken på Telefonplan ritades av arkitekt Ture Wennerholm och stod färdig år 1940. Den blev vida uppmärksammad för sin ultramoderna och modernistiska utformning. I samband med att fabriken uppfördes uppstod en oro hos företagsledningen kring bostadsfrågan för fabriksarbetarna. Vid denna tid rådde bostadsbrist Stockholm och man insåg att det skulle behövas ett stort antal nya bostäder i fabrikens närhet. Resultatet blev ett stort smalhusområde som uppfördes med hjälp av ekonomiskt stöd från LM Ericsson. Mellan åren 1938–1940 uppfördes ca 60 st smalhus i funktionalistisk stil efter ritningar av arkitektduon Backström & Reinius. Området fick namnet ”LM-staden”. Byggnaderna uppfördes i tre våningar och gavs en enhetlig och enkel utformning med slätputsade fasader och flacka pulpettak, vilket snart gav dem öknamnet ”skokartongerna”. Bostäderna var avsedda för de anställda vid LM Ericsson och uppfördes av två bostadsrättsföreningar.  Det än idag välbevarade området med Ericssons huvudkontor och smalhusen i LM-staden har bedömts vara av så högt kulturhistoriskt värde att de är utpekade som riksintresse för kulturminnesvården.

På 1940-talet skede ytterligare utbyggnad av Midsommarkransen med smalhus vid Bäckvägen. Vid Främlingsvägen uppförde även Stockholmshem ett antal barnrikehus med fasader i rött tegel. Efter andra världskrigets slut bidrog LM Ericsson också till byggandet av ett butikscentrum och ett medborgarhus, Midsommargården. Medborgarhuset innehöll bl a bibliotek, teater och festsal.

Sammantaget är Midsommarkransen både en värdefull kulturmiljö och en trivsam boendemiljö som bjuder på spännande arkitektur

 

Johanna Roos Antiquum