Kungsholmen 

Kungsholmen har en mer än 400 år lång historia och har utvecklats från en industristadsdel med stinkande garverier till en attraktiv stenstad. Här finns bebyggelse från 1700-talet och framåt vilket skapar en spännande mix mellan gammalt och nytt. Stadsdelen har uppmärksammats för sina höga kulturhistoriska värden och flera av de äldre byggnaderna har klassats som särskilt kulturhistoriskt värdefulla av Stockholms stadsmuseum. Här bor du centralt i en spännande och vacker kulturmiljö.

Den tidiga historien

Under 1400-talet tillhörde Kungsholmen gråbrödraklostret, men på 1500-talet övergick klostrets egendom till Kronan. Vid denna tid var ön i princip obebyggd och användes framför allt till jakt och odling. Snart kom också två tegelbruk att anläggas på ön.

1600–1700-talet: Garverier och hantverkare

Det var först under 1600-talet som Kungsholmen började bebyggas i någon egentlig mening. Ön donerades nu till Stockholms stad i syfte att flytta ut de illaluktande och brandfarliga industrierna från stadskärnan. Tanken var att Kungsholmen skulle bli ett centrum för hantverkare och industrier. För att locka ut denna yrkesgrupp till ön beslutades att de skulle slippa diverse avgifter och skatter. Många av stadens garverier (som tillverkar skinn och läder av djurhudar) kom att etablera sig på Kungsholmen. Likaså startade Kungsholmens Glasbruk sin verksamhet här år 1688 och var på 1700-talet landets förnämsta. Hantverkarna hade sina verksamheter och bostäder mellan Mälaren och Garvargatan samt utmed Hantverkargatan. Längre inåt ön etablerade sig bl a trädgårdsmästare och repslagare. Större delen av bebyggelsen på 1600-talet utgjordes av små trähus och ön var glest bebyggd. Av denna äldsta bebyggelse finns idag inget kvar.
Även under 1700-talet var Kungsholmen sparsamt bebyggd och bebyggelsen var koncentrerad till den östra delen av ön. Den västra sidan hade fram till sekelskiftet 1900 karaktär av ren landsbygd. Ett exempel på en bevarad 1700-talsbyggnad på Kungsholmen är bl a det fd fattighuset från 1762 på Hantverkargatan 6 – ett stramt stenhus med putsade fasader och tydligt 1700-talskaraktär. Under århundradet anlades även de två judiska begravningsplatser som fortfarande finns kvar på Alströmergatan och vid Kronobergsparken.

1800-talet: Industristadsdel och stenstadshus

I början av 1800-talet utgjordes bebyggelsen på Kungsholmen fortfarande i huvudsak av mindre träbyggnader. Ett antal nya stenhus kom dock att uppföras, bl a på Hantverkargatan 4. Mittemot ligger även ”Kungliga Myntet” (fd mynttillverkare) med en verkstadsbyggnad uppförd efter ritningar av J F Åbom år 1850.

Under 1800-talet tillkom flera industribyggnader på ön. Här kan nämnas Bolinders som tillverkade gjutna produkter så som maskindelar av stål och kaminer. En annan stor arbetsgivare på Kungsholmen var S:t Eriks bryggeri vid Kungsholmstorg. I slutet av 1870-talet grundades även Karlsviks Industrier på Karlsviksområdet vid Hantverkargatans västra ände. På 1890-talet hade Kungsholmen utvecklats till en utpräglad industristadsdel med ett stort antal mekaniska verkstäder, t ex Wiklunds Velocipedfrabrik på S:t Eriksgatan 46, ritad av Fritz Söderberg. Industrierna medförde även ett behov av arbetarbostäder och flera av företagen erbjöd särskilda bostäder åt de anställda. Likaså kom befolkningsökningen leda till ett behov av sociala inrättningar. Väster om Karlsviks fabriksområde, vid Drottningholmsvägen uppfördes år 1867 Stockholms sjukhem. Även Karolinska institutet, som grundades i början av 1800-talet kom att etablera sig på ön och än idag finns ett antal av institutets äldre byggnader kvar utmed Norrmälarstrand.

Under 1800-talets slut kom Kungsholmen att genomgå en stor utbyggnad. Stadens befolkning hade ökat kraftigt och det rådde svår bostadsbrist. Stockholm behövde expandera. År 1866 presenterade Albert Lindhagen en stadsplan som bl a inbegrep Kungsholmen. Planen, som skulle ge staden ett vackrare och modernare utseende, föreslog breda och trädplanterade gator, öppna platser och parker. Fleminggatan breddades, parkanläggningen på Kronoberget tillkom och med tiden även en esplanad utmed Norrmälarstrand. I planen ingick även S:t Eriksgatan och Drottningholmsvägen. Ett stort antal pampiga stenstadshus i fem våningar med dekorativt gestaltade gatufasader uppfördes mellan åren 1880–1890, bl a kring Fleminggatan, Kungsholmsgatan, Bergsgatan och Hantverkargatan. Flera av dessa finns kvar än idag. Även den västra delen av Kungsholmen, som fram tills nu varit en i huvudsak lantlig miljö, bebyggdes med sammanhängande stenstadskvarter.

1900-talet

Under 1900-talets två första decennier uppfördes nya stenstadshus på flera platser på Kungsholmen. På Västra Kungsholmen uppfördes S:t Erikspalatset vilket skapade en monumental entré till stadsdelen. Den säregna byggnaden ritades av arkitekterna Dorph & Höög. År 1906 uppfördes även S:t Eriksbron vilken då ersattes båttrafiken mellan Kungsholmen och Vasastan (ersattes med en ny bro på 1950-talet). Under 1920-talet tillkom ett antal stenstadshus i tidstypiskt klassicerande stil med enhetlig utformning, bl a utmed Garvar Lundins Gränd, Skillingsgränd och Alströmergatan.
Under 1900-talet tillkom också flera offentliga institutioner på Kungsholmen, varav den mest kända givetvis är Ragnar Östbergs Stadshus från 1911 som än idag sätter sin tydliga prägel på stadsbilden. Ytterligare offentliga institutioner som tillkom var bl a Rikspolisstyrelsen, Stockholms polismyndighet och Stadsarkivet.

På 1930-talet skedde ett omfattande bostadsbyggande på ön och tre nya stadsplaner fastställdes i början av 1930-talet. En av dessa gällde Norr Mälarstrand. Här uppfördes funktionalistiska bostadskvarter med stora lägenheter. Likaså uppfördes ett kollektivhus efter ritningar av arkitekt Sven Markelius. Syftet med kollektivhuset var att underlätta livet för yrkesverksamma kvinnor, därför fanns det tillgång till restaurang med hemleverans, tvättinrättning, barnpassning och städning. Även på Kungsklippan fick ett antal äldre träkåkar nu ge vika för en modern bostadsbebyggelse uppförd av HSB. Under 1950-talet fick flera av de äldre industrierna på Västra Kungsholmen ge vika åt nya bostadshus.

Bilder

Karta över Kungsholmen från 1754 som visar att bebyggelsen låg koncentrerad till den östra delen av ön. Källa: Stockholms stadsmuseum