Gröndal 

Gröndal är en stadsdel med historia och karaktär, präglad av grönska och närhet till vattnet. Stadsdelen har vuxit fram i etapper och utvecklats från att ha varit ett lantligt sommarnöje för förmögna stadsbor på 1700-talet till en arbetar- och fabriksförstad på 1800-talet. I början av 1900-talet gjorde stenstaden intåg och på 1940-talet utvecklades stadsdelen till en av folkhemmets idealförorter. Gröndals bebyggelse består idag av en spännande blandning av ålderdomliga byggnader från 1700-talet, pittoreska trähus och mer ståndsmässiga stenstadshus från tidigt 1900-tal till tidstypiska folkhemsbostäder från 1940-talet och 1960-talets bostadsbyggande i större skala liksom bevarad småskalig industribebyggelse. Stadsdelen har uppmärksammats för sina höga kulturhistoriska värden och trivsamma atmosfär. Här bor du i en spännande kulturmiljö med lång historia och varierad arkitektur med närhet till service, natur och centrala Stockholm.

Sommarnöjet

Fram till 1800-talets mitt var Gröndal en lantlig miljö där förmögna stockholmare hade herrgårdsliknande sommarnöjen. Stadsdelens namn kommer från just en av dessa gårdar – Stora Gröndal – som låg vid Gröndalshamnen. Ett bevarat exempel på bebyggelse från denna tid finner du på Stora Fågelsången 1 som består av tre ståndsmässigt uppförda hus från 1700-talets andra hälft och en trädgård mot sjön Trekanten. Byggnadernas ursprungliga karaktär är välbevarad och de berättar tydligt om stadsdelens äldre historia.

Arbetarstaden

I samband med Västra Stambanans utbyggnad förbi Liljeholmen på 1860-talet växte en mängd nya industrier och fabriker fram i området, vilket skapade ett behov av arbetarbostäder. År 1898 blev Gröndal en del av Liljeholmens municipalsamhälle och samtidigt köptes Gröndals gård med ägor av Gröndals Tomt- och Byggnadsaktiebolag. Marken styckades av till villatomter som såldes. Gröndals villastad kom till en början att bestå av en något vildvuxen kåkstad. Snart kom dock även större sk hyresvillor för arbetare och hantverkare att uppföras. Villorna innehöll flera små lägenheter om 1 till 2 r o k, där en lägenhet beboddes av ägaren och resten hyrdes ut för att finansiera uppförandet. I början av 1900-talet fanns ett hundratal villor, men idag kvarstår endast några få, bl a på Utsiktsbacken och Sjöbjörnsvägen. Detta är den enda samlade bebyggelse som finns bevarad av den typiska arbetarbebyggelse som kring sekelskiftet växte fram runt om i Stockholm. Bebyggelsen har bedömts som särskilt kulturhistoriskt värdefull av Stockholms stadsmuseum och bidrar idag med charm och karaktär i stadsdelen.

Förstaden

År 1908 köptes marken i Gröndal av Stockholm Södra Tomt AB som ville förvandla arbetarstaden till en modern förstad. Kring Gröndalshamnen uppfördes femton stadsmässiga stenstadshus i jugendstil. Byggnaderna uppfördes med putsade fasader och ett böljande formspråk. Befolkningen i Gröndal hade nu ökat från ca 300 invånare kring år 1870 till ca 7000 år 1915.

Folkhemmets idealförort

På 1940-talet var Gröndal en ganska nedgången arbetarstadsdel. Men detta skulle snart förändras. Under den sk ”Folkhemstiden” på 1940–50-talen skulle bostadsbristen byggas bort och bostadsstandarden höjas. Tidens slagord löd ”goda bostäder åt alla”. En stor modernisering av Gröndal genomfördes och i spetsen för denna stod den socialt engagerade byggherren Olle Engkvist. Under hans ledning skapades en för tiden unik bebyggelse som genom sin arkitektur och medvetna planering av gårds- och gaturum samt grönområden skapade en karaktär av lantlig småstad. De nya flerbostadshusen utformades enligt tidens ideal av tegel eller puts. Den mest kända och uppmärksammade bebyggelsen från denna tid i Gröndal är arkitekterna Backström & Reinius experimentella arkitektur i kvarteren Akterspegeln och Galjonsbilden med sina sk stjärnhus och terrasshus. Några av stjärnhusen uppfördes fristående medan flera uppfördes som sammankopplade och bildade ett slags bikakeliknande mönster med intima innergårdar. Stjärnhusen kom att inspirera många arkitekter och kom även att bli internationellt kända. Även terrasshusen utmed Gröndalsvägen gavs en säregen utformning som än idag bidrar till stadsdelens unika karaktär. Stjärnhusen kring Sjöbjörnsvägen och terrasshusen är ”blåklassade” av Stockholms stadsmuseum, vilket innebär att de har ett så högt kulturhistoriskt värde att de motsvarar byggnadsminnesklass. Utöver dessa uppfördes även ett antal lamellhus samt punkthus, varav fem fungerade som sk barnrikehus, en satsning för att mindre bemedlade familjer skulle få en dräglig bostad.

Rekordårens bostadsbyggande

Mellan åren 1958–1972 uppfördes tre punkthus och två lätt svängda lamellhus på Sannadalsplatån i Gröndal, efter ritningar av Bertil Karlén & Ralp Wikner Arkitektkontor. Bebyggelsen fick en utpräglad modernistisk karaktär och punkthusen utgör än idag ett välkänt inslag i Gröndals stadsbild. De har en välbevarad karaktär och har av Stockholms stadsmuseum bedömts ha en positiv betydelse för stadsbilden.

Moderna infills

Under 1980–90-talen och in på 2000-talet har stadsdelen vuxit genom förtätning. Sammantaget består Gröndal av flera historiska lager med bebyggelse från flera olika epoker, vilket ger en spännande miljö med stark identitet.