Aspudden - Stadshem Östkusten
logotype

Aspudden 

Aspudden, som är en av Stockholms första förstäder, är en levande stadsdel med varierad bostadsbebyggelse präglad av stora estetiska kvaliteter. Bebyggelsen har vuxit fram i tydliga årsringar och i stadsdelen finns hyreshus i böljande jugendstil från förra sekelskiftet, punkthus och lamellhus från 1930–1950-talet på de höglänta partierna liksom ett antal småhus och moderna infills. Aspudden har uppmärksammats för sina höga kulturhistoriska värden och det som från början var en arbetarförstad är idag en attraktiv stadsdel med karaktär av en ”stad i staden” med skolor, parker, idrottsplats, T-bana, affärer, bad, kyrka och promenadvägar utmed Mälaren – ett stenkast från centrala Stockholm.

 

Historia

Aspudden hörde fram till 1700-talets mitt till en av stockholmstraktens största gårdar, Årsta säteri. Det var en lantlig idyll med stora och bördiga åkermarker. Vid nuvarande Hägerstensvägen låg gårdarna Stora och Lilla Aspudden där det bedrevs frukt- och blomsterodlingar och odling av tobak.

Under industrialiseringen kring 1800-talets andra hälft skedde en stor inflyttning till Stockholm, vilket förde med sig bostadsbrist och trångboddhet. På närbelägna Liljeholmen fanns t ex många fabriker och verkstäder men få bostäder. Aspudden köptes år 1900 av Byggnads AB Manhem som påbörjade omvandlingen av miljön till en förstad, med ett stort antal flerbostadshus för den framväxande arbetarbefolkningen samt för tjänstemän. Stadsplanen upprättades 1906 av arkitekten Per Olof Hallman och omfattade slutna och halvslutna kvarter utmed Hägerstensvägen.

 

Böljande jugend utmed Hägerstensvägen

De första bostadshusen uppfördes på 1910-talet och placerades utmed den breda Hägerstensvägen. Byggnaderna ritades av välrenommerade arkitekter och ingenjörer, bl a arkitektfirman Hagström & Ekman samt arkitekten Albin Brag. Fasaderna fick en enhetlig arkitektonisk utformning i sparsmakad jugendstil. De uppfördes i tre våningar med inredd vind. Fasaderna slätputsades och avfärgades i ljusa kulörer och fick utsirade gavlar och dekorativa burspråk. Enligt tidens ideal småspröjsades de övre luften på fönstren. De branta taken belades med tegel och gavs en lekfull utformning. Flerbostadshusen innehöll i huvudsak små lägenheter om 1–2 r o k om ca 25 kvm. I skriften “Något för Eder”, där det gjordes reklam för Aspuddens arbetarbostäder, kan man läsa att en lägenhet om 2 r o k kostade från 330 kr per år. Hyresgäster lockades också med idrotts- och lekplatser, biograf, butiker, skola, koloniträdgårdar och närhet till natur. Köken försågs med rinnande kallvatten och utrustades med järnspis och diskbänk av zinkplåt. Torrklosett fanns i farstun.

Innan tunnelbanenätet bygges ut på 1960-talet fanns en spårvagnslinje från Aspudden in till centrala Stockholm.

Centrala Aspuddens tidiga och enhetligt utformade flerfamiljsbebyggelse för arbetare och tjänstemän utanför stadens tullar är i sitt slag unik i Stockholm. De centrala stråken kring Hägerstensvägen har än idag karaktären av tät stenstad och utgör de mest aktiva stråken med service och T-bana, vilket ger området en tydlig stadskaraktär.

 

Folkhemsidyll och hus i park

Utbyggnaden av Aspudden stannade av något under första världskriget. De nya arbetarbostäderna i förstaden ansågs nämligen ha alltför höga hyror och det blev svårt att få lägenheterna uthyrda. Utbyggnaden återupptogs på 1930–1950-talen då allmännyttan uppförde moderna flerbostadshus i modernistisk stil. Nu skulle det rådas bot på bostadsbristen och skapa goda, sunda och billiga bostäder åt alla. Den äldre stadsplanen med slutna kvarter frångicks till fördel för det nya ”Hus i park- idealet” där lamellhus och punkthus gavs en fri och öppen placering. På Aspuddens högre partier uppfördes också privata småstugor, mindre kataloghus med trästomme, på kuperade tomter. På 1940-talet uppfördes också s k barnrikehus i stadsdelen, en medveten satsning av staten att erbjuda trångbodda barnfamiljer en dräglig bostad. År 1946 uppförde exempelvis AB Stockholmshem åtta barnrikehus vid Schlytersvägen i Aspuddens östra del.

Bebyggelsen kom att präglas av folkhemstidens arkitektoniska ideal med putsade fasader, alternativt fasader av rött tegel, omsorgsfullt gestaltade entréer och flacka sadeltak. De nya bostäderna kom framförallt att befolkas av barnfamiljer. En viktig aspekt under folkhemstiden var att skapa sunda boendemiljöer med naturmark tätt inpå knuten. Därför sparades Varnhemsparken och Vadstenalunden som parkmark och kom att utgöra kvartersparker. Dessa utgör än idag välbevarade kvartersparker från den tidiga modernismens Stockholm.

Under 1900-talets andra hälft samt under 2000-talet har förtätningar skett i Aspudden.

 

Kulturhistoriskt värde

Aspudden är en kulturhistoriskt värdefull förstad präglad av byggnader och områden från olika tider som speglar miljöns utbyggnad och olika arkitektoniska ideal samt tankar inom stadsplaneringen. Den äldre bebyggelsen har av Stockholms stadsmuseum bedömts besitta höga kulturhistoriska värden (s k grönklassade byggnader) medan stora delar av den yngre bebyggelsen har bedömts besitta ett visst kulturhistoriskt värde som exempel på modernistisk bostadsbebyggelse i Stockholms förstäder med en positiv betydelse för stadsbilden.